Just nu är min m2b borta med sitt jobb och jag får i min ensamhet mycket tid att tänka. Trodde aldrig att jag skulle hitta the one än mindre gifta mig. Klart man alltid velat gifta sig men när man träffat ena svinet efter det andra tappar man lätt tron och hoppet. Men så en mörk oktoberkväll för snart 4 år sedan träffade jag HAN. Visste direkt att det är han jag ska gifta mig med och bilda familj. Klart vi haft det jobbigt vissa perioder men att vi uthärdat och bara blivit kärare och starkare efteråt gör ju bara att man vet att det är rätt. Å nu ska vi om mindre än 5 månader gifta oss.

Visst tycker jag att det är jobbigt när han är borta men när han sen kommer hem blir vi som nykära. Ganska härlig känsla. Och jag menar, han är ju den rätte då får jag ju anpassa mig även om det är jobbigt ibland. Det finns så mycket annat som gör att allt blir värt det. Och jag kan ju inte tänka mig mitt liv utan honom.

Jag längtar såååå tills vi står där i Våms kyrka den 15 nov 16:00 och säger JA till varandra. Att få dela mitt liv med honom betyder allt. Han är mitt liv, min ros, mitt solsken. JA ALLT.

Och en vind som smeker ömt
Jag är så lycklig att jag fann den
Den lyckan som jag alltid drömt

Love makes the world go round!