snart kanske. Det är bara så mycket just nu med allt som händer i livet, orkar inte tänka knappt. Känner mig otroligt trött och hängig oxå, har ju varit sjuk mycket nu det sista. Orkar inget. Ryggen spökar förnärvande, vet inte vad problemet är, blir det inte bättre får jag väl söka för det.

Jobbar just nu inte så mycket, 2 dagar denna veckan bara och nästa, sen vet jag inget mer.

Har jobbigt i förhållandet oxå förtillfället, lr ja inte så egentligen men vi fick några av hans tider inför nästa år och han kommer vara borta endel på övningar och så. Jag tycker det är asjobbigt att va själv. Blev såklart lite gräl som gick fort över men problemet är ju fortfarande kvar, att jag får vara själv i veckor ibland. Inte kul alls. Men det är ju detta han vill jobba med så jag kan inte göra så mycket, vet att han skulle sluta om jag sa till honom d men sån är inte jag. Han brinner ju för Militäryrket och vill avancera snabbt, ju högre han kommer desto bättre blir det för vårt förhållande men det är vägen dit som är jobbig.

Behövde verkligen skriva av mig lite märkte jag, tack för att ni står ut:)

KRAAAAM!