Fick lite kontakt med det verkliga livet idag. Älsklingen ringde innan lunch och sa att han blivit erbjuden att stå i beredskap* över jul och få åka ner till Kosovo, om så skulle behövas. Dom ska ju ha val där snart och ifall det blir otrevligheter därnere så ska han isåfall få åka ner dit. Så han ringde och frågade vad jag tyckte och vi diskuterade länge och väl och kom fram till både för och nackdelar,

Fördelar:
bra betalt
ledighet efteråt
"bara" 30 dagar max, annars åker dom på utlandsmissioner som är 6 mån

Nackdelar, b la:
ifall det blir krig, tillslut
ensamheten här hemma, ovissheten
ses inte på kanske 30 dagar

För mig finns det övervägande nackdelar att överhuvudtaget åka men vill han så står jag ju på hans sida.

Tillslut så kände jag att, om hans fösta tanke var NEJ till detta så ansåg jag att han inte skulle åka för då är han nog inte redo för detta. Så han tog sig en funderare själv och messade till mig nyss att han sagt NEJ:) Mest var det för att han inte kände sig redo som jag sa, och sen så kände han sig inte "trygg" med chefen han skulle åka med, vilket är väldigt viktigt att göra.

Vi har ju ofta diskutera det här med utlandstjänst och jag är väl inte så pigg på det men han MÅSTE ju nångång åka för att kunna avancera i sitt jobb, vilket han ju vill. Så när det väl blir så måste jag ju acceptera det, självklart. Och jag ser ju helst att han åker inom dom närmsta åren innan man skaffar barn osv lr senare när barnen blivit äldre.

Så idag fick jag mig en riktig tankeställare, jag är verkligen ihop med en millitär som närsomhelst kan skickas i väg till ett krigshärjat land. Många tankar snurrar just nu i huvudet på mig.



* stå i beredskap= kunna infinna sig på regementet inom 48 timmar för utlandstjänst